Jag hittade min gamla blogg och kände kärlek. En gammal fin dagbok som bekräftar att jag har skrattat och gråtit, funnit, vunnit, trott att jag har förlorat, men nej. Som bekräftar att hon har blivit så mycket större, att vi båda blir klokare med åren och att det mitt i allt är okej att krascha. Jag tar mig upp. Det skrivna är bevis för mig. Herregud. Varför slutade jag skriva?

Så jag fortsätter här.

Jag fyller 30 i år. Jag är ännu äldre, klokare, mindre naiv, har mer pms, mer ordning och mindre av kaos. Fler insikter och mindre flyende nätter samt ytterligare några gråa hår och fler människor som jag vågar vara nära. Jag skulle dock vilja få tillbaka lite av det naiva. Det var fint.resten är jag ganska nöjd med. Och det blir aldrig sans eller distans i den här själen, men det blir ganska vackert ändå.