Te och snus och insikter. Jag har fått min första ”riktiga” fasta anställning idag. Jag är snart 30 år och har inte mitt drömjobb, men varje månad mer pengar på kontot än jag någonsin tidigare har haft. Jag har alltid sparkat lite bakut och sagt att pengar är inget, men äter upp det nu. Det har varit fantastiskt att studera och ibland en utmaning att knapra sig från ströjobb till ströjobb, men liksom nog. Att impulsköpa en tröja utan en klump i magen, att inte kolla vartenda pris i mataffären är också frihet. 

Så nu försöker jag få allt till trots heltidsjobb. Få in en festival mellan två jobbpass, köpa en ny gitarr, kanske spela helgerna igenom. Försöka lära mig att släppa allt de övriga timmarna, ta med henne på äventyr och absolut sova så fort kroppen säger nej.

Andas lugnt, pengarna kommer. Ja och för första gången i mitt liv har jag även sådan där semester. Jag har en liknande känsla som när man inväntar sommarlov.

Och kanske säger någon att de har jobbat sedan de var 12. Mina morföräldrar har frågat mig om jag har legat hemma och sovit om dagarna när jag  har studerat. Det är inte på riktigt. Ingen skit under naglarna, inga besparingar på banken och hur mycket behöver man egentligen lära sig?!

Vad de inte vet är att studier är tio gånger mer press för mig än de flesta arbeten. Absolut ingen som helst sans eller distans i det. Jag har pluggat dygn i sträck och sedan somnat med tentalitteraturen som huvudkudde. Då sover jag.