Detta ska inte handla om sorgligheter och nu har jag promenerat bort de värsta ilningarna i huden. Korsat en park full med käcka allsångssjungande människor. Vrålhöga lurar överröstar det mesta.

Och kanske hade jag behövt sjunga ikapp hela staden, men jag är nyvaken och ser ut som ett litet troll och det är inte acceptabelt att gasta som man vill. Och då vill jag inte vara med. 

Jag går runt sjön. Passerar människor som fiskar, hånglar, badar och någon försöker gå ikapp mig, men jag ger mig aldrig. Fråga mig inte meningen med den där grejen. Jag simmar även ikapp med brandmän i simhallen, men de kan jag ta en annan gång. En envis jävel.

Sommaren känns trots allt som en nyförälskelse som jag kan ta den precis dit jag vill. Detta ska inte handla om sorgligheter.